'kvällen är mitt eget fängelse' det finns miljoner sätt att le'
lite positivt inlägg idag..
Idag har det gått fint att jobba, har inte fått någon panik eller så. Och har fått glatt bemötande..på vissa håll iaf sånt är värt guld just nu <3.
Sen till en annan sak, jag har i stort sätt bestämt mig för att plugga beteendevetenskap. Ska såklart fundera liiite till och fixa lite grejer innan det men känns skönt att veta vad jag vill prova på härnäst. Sen utanför plugget då så ska jag sjunga med några tjejer, vet dock inte exakta tiden när det börjar men ska bli kul. Älskar att sjunga och ska ska ska våga göra det framför folk igen. Mår så bra av det när jag är ensam också, känner mig som en gladare person då.
En glad gubbe på det :)!
Nu ska jag ringa min lillebror sen sova. Bless!
lägger in en bild från 2010 för känner förtwaiting
Har inte jobbat sen 3 maj och imon är det dags igen. Ångest. Men får tvinga mig själv. Man behöver ju pengar om man ska komma dit man vill. Bland annat.
Måste sova nu egentligen ska kolla lite serier först bara..
Under förra veckan har jag försökt hitta på saker hela tiden typ och blev en bra vecka med lite tårar men mycket skratt. Det är jag tacksam för <3
Längtar tills på fredag litegrann då ska jag till en läkare som ska kolla lite grejer och som ska hjälpa mig att få stöd och mer energi den som jag hade förut. Fast en mer äkta energi hoppas jag.
Jag vill slippa känna mig så trött för det förstör så mycket, slippa grubbla och känna mig nere, få bättre självkänsla och tro och hopp.
jaja god natt. Hoppas ni som läser har det bra
Varför jag?
Det är en kamp för mig att leva just nu. Trodde det var paus från problemen nu. Efter en helvetes uppväxt med bråk hela tiden slag ich skrik och bli vuxen snabbt. Det smärtar mig fortfarande.
Blivit bedragen och smittad utnyttjad av min första kärlek. Det gör fortfarande ont. Pojkvännen efter det älskar jag fortfarande men han älskar inte mig. Han fick mig att tro det. Det tänker jag på så fort jag är ensam. Mycket skit har hänt som fortfarande gör ont. Men jag försöker gå vidare och göra annat allmänt skoj som människor gör. Och ställa upp när vänner när jag ibland inte ens orkar. Jag trodde det var slut med problem nu för ett tag men nej. Ondskan följer mig och väntar på nästa chans. Jag vill finnas för alla runt omkring mig även de som inte förstår det även de som inte är värda det. Jag är inte perfekt vilket många verkar förvänta sig. Skit efter skit händer som jag inte alltid är beredd på men jag försöker. Försöker göra mitt bästa men det räcker inte alltid till och då blir det kalabalik men snälla jag är människa. Jag orkar inte mycket mer. Jag ber att problemen ska ta slut men nej. Vart ska jag försvinna? Vart slipper jag höra att jag inte duger hur bra jag än försöker vara. Hos vissa känner jag att jag duger men där jag känner att jag inte räcker till.. De ställena/personerna är fler. Gud hjälp mig hur ska jag klara av att vara stark när det känns som det är slut.