Go jul
Been there done that
I know i tried but sometimes thats not enough
Ja, onsdagen den tolfte i tolfte så var det ingen bra kväll natt för mig men som tur är var min syrra med mig vet inte vad jag hade gjort annars under panikångesten. Torsdag morgon kl sex kom vi till rågsved och jag sov till elva typ sen gick jag till jobbet som ingenting hade hänt hehe men hade med medicin både torsdag och fredag till jobbet ifall att. Men jag har inte fått så där grovt faktiskt. Igår hängde jag med Ida och vi var lite på Alexandra sen sov jag hos henne så blev en bra fredag :). Idag har jag varit med pappa och syskonen och käkat sen drog jag hem och sov sen var lördagen borta typ haha. Men det behövs lugna dagar just nu eftersom jag inte tagit det så lugnt. Juste vissa vill att jag ska vara en vän som gör dittan och dattan för de men vad gör de mot mig? Jag har börjar inse vilka som är värda att kämpa för.. Egentligen vill jag kämpa för alla men om en inte gör det för mig över huvudtaget då kan jag inte fortsätta ge ännu mer för då kommer jag att må skit. Iaf till något roligare! Tänkte köpa dator imon äntligen! Sen är det dags för hillsong konsert this is christmas så det blir väl trevligt. Måndag vet jag inte inser blir jobb men resten av veckan iaf :) får se vad jag får göra för nåt då men får iaf andra tider än denna veckan så ska bli kul att träffa alla igen som jag typ inte träffat sen julfesten förra fredagen som var obeskrivligt rolig haha! Det är de som gör att man orkar jobba liksom ;)
Kunde inte hålla inne det längre jag försökte och försökte
Skiter i om bilden är åt fel håll nu. såhär såg jag ut igår. Jag åkte direkt från jobbet kl åtttopp kvällen till pappa för att äta nåt och handla i bro men handla hann jag inte men hämta ett par hörlurar till min bror hann jag. min pappa höll på att dra upp massa gammalt som han ångrar men en del som jag minns minns inte han. Iaf sen åkte jag till mamma och Emanuel och lämnade hörlurarna då var mamma krävande också. Sen när jag skulle åka hem till stan med Veronica så står jag en panikångestattack kändes som att jag skulle dö. Jag andades alldeles för fort och jag domnade bort i arm och runt munnen. sen kändes det som att allt snurrade och jag var jätteyr. Jag grät samtidigt. Vi gick av tåget och det här försvann och kom tillbaka flera gånger. Veronica ringde massa samtal och det slutade med att jag åkte ambulans till st göran. Det svar jag fick dör var att jag måste prata med någon om saker jag har tänkt att jag klarar själv kanske inte klarar. även om jag har klarat det länge att tänka så och att jag kan ställa upp för alla men det kan jag inte är inte fullkomlig vilket jag nog fattade på riktigt igår. Nu måste jag vara rädd om mig själv.. Visst jag kommer fortfarande försöka en bra vän och syrra m.m men måste tänka på mig själv lite mer än vad jag gjort innan. För tänker inte gå på medicin resten av livet.