hafstrooom

 

Skiter i om bilden är åt fel håll nu. såhär såg jag ut igår. Jag åkte direkt från jobbet kl åtttopp kvällen till pappa för att äta nåt och handla i bro men handla hann jag inte men hämta ett par hörlurar till min bror hann jag. min pappa höll på att dra upp massa gammalt som han ångrar men en del som jag minns minns inte han. Iaf sen åkte jag till mamma och Emanuel och lämnade hörlurarna då var mamma krävande också. Sen när jag skulle åka hem till stan med Veronica så står jag en panikångestattack kändes som att jag skulle dö. Jag andades alldeles för fort och jag domnade bort i arm och runt munnen. sen kändes det som att allt snurrade och jag var jätteyr. Jag grät samtidigt. Vi gick av tåget och det här försvann och kom tillbaka flera gånger. Veronica ringde massa samtal och det slutade med att jag åkte ambulans till st göran. Det svar jag fick dör var att jag måste prata med någon om saker jag har tänkt att jag klarar själv kanske inte klarar. även om jag har klarat det länge att tänka så och att jag kan ställa upp för alla men det kan jag inte är inte fullkomlig vilket jag nog fattade på riktigt igår. Nu måste jag vara rädd om mig själv.. Visst jag kommer fortfarande försöka en bra vän och syrra m.m men måste tänka på mig själv lite mer än vad jag gjort innan. För tänker inte gå på medicin resten av livet.